Jonathan Bergqvist, min älskade bror<3

Jag kan inte sätta ord på vad jag känner
Allt är så overkligt
ditt nummer på mobilen ploppar helt plötsligt aldrig upp igen
dina sena besök på babbel är nu istället tomma nätter med helt vanliga gäster

Jag väntar fortfarande på ditt nästa samtal,
varje klunk coca-cola tänker jag på dig
du kommer föralltid finnas bland oss,
och även fast du inte finns precis bredvid, kan du fortfarande få mig att le.

Du lämnade en otrolig saknad efter dig, kanske mer än du själv någonsin kunde tro.
Vi kommer sent glömma hur hjärtat sviktade när vi hörde nyheten, ditt ljus som alltid lyste så starkt blåstes ut så plötsligt.

Ingen kunde tro att det var på riktigt, detta händer ju inte oss. Det kändes så långt borta från verkligheten, som om hela livet ändrades över en natt.

Du lämnade oss i sorg och förtvivlan, och med så många frågor utan svar. Vi kände dig som en vän och som en bror, och tomrummet efter dig kommer eka för en lång tid framöver.

Du gav ditt liv för att lära oss den viktigaste läxan, vad kärlek verkligen betyder.
Att ta vara på varje dag våra hjärtan fortfarande slår.

Men vem bestämmer egentligen vad som sker med oss?
Det finns så mycket som du och jag aldrig kommer se.
Ibland händer det otänkbara. Ibland rinner allt ur ens händer, bortom förnuft och förstånd.
Du lämnade oss alldeles för tidigt...
Men du är nu evigt ung.