Den Svarta Rosen
Din kropp har brunnit till aska
Ditt liv är nu ett minne blott
Ditt liv är nu ett minne blott
Jag vågar inte sörja, jag tillåter inte mig själv
Förstår jag din död, är det plötsligt sanning..Jag biter ihop framför de flesta,
men i min ensamhet bryter jag ihop som ett litet barn...
Jag faller på knä, handen kramar den svarta rosen
Bloddroppar faller sakta till marken,..
Jag släpper rosen ur mitt grepp,
beredd på att ta farväl,
men den landar aldrig, den försvinner magiskt bort
Det är då jag förstår;
du finns kvar, för mig kommer du aldrig vara död
Jag saknar dig bror,<3
Kommentarer
Trackback
